davelombardo.com

Nu är det så att jag har hört att Sefina är en pantbank och att man kan sälja sitt guld dit och det är något som jag har funderat på faktiskt för jag tycker att det vore bra att få lite extra pengar just nu med tanke på att jag inte har så mycket pengar för tillfället och det är ju ingen ide att ha en massa guld smycken när man inte har några pengar för det är ju bara en lyxvara som man har när man har mycket pengar eller så kan man ju köpa guld som en investering för när man köper guld när guldvärdet är lågt och säljer det när guldvärdet har stigit så kommer man ju att tjäna pengar på det och det är ju jätte bra tycker jag och det skulle jag göra om jag hade en massa pengar som jag ville investera men det har jag ju knappast så det är ju ingenting som jag behöver tänka på.

Nu känns det ganska bra faktiskt för ja har fått en massa pengar och nu kanske ni undrar hur det kommer sig att jag har fått en massa pengar och det ska jag tala om för jag har nämligen sålt mina guldsmycken till smsguld och det kan jag rekommendera till alla för jag fick väldigt mycket pengar för dom vilket jag är väldigt glad över för nu ska jag ha väldigt kul för mina pengar och jag hoppas att mina pengar kommer att räcka ett tag för jag kommer inte att spara på pengarna direkt för det är inte riktigt min grej och det kanske är därför jag har så ont om pengar jämt. Det finns så mycket som jag vill göra för mina pengar och det är ju inte så roligt att avstå från det bara för att man inte har pengar för andra som har pengar behöver ju inte avstå från det.

Jag sitter här och funderar på om det inte är så att jag behöver ett större skrivbord eftersom det här börjar svämma över med papper. Det är ju så att jag måste ha nästan alla papper och sånt som jag har framme, visst skulle jag kunna städa upp lite men det skulle inte hjälpa så mycket. Så jag tror att det är ett nytt skrivbord jag behöver köpa för att jag ska kunna jobba så effektivt som möjligt. Hur ska jag kunna få plats med ett sånt här litet skrivbord som jag har vet jag inte. Jag har haft det på tok för länge och då kan det vara bra att köpa mig ett större, för nu måste jag ha saker i högar vilket leder till att jag måste läsa igenom papper och liknande för att hitta rätt.

Jag letar efter gratis bingo på nätet för jag skulle gärna vilja spela bingo på nätet men jag är ju lite för snål för att spela om pengar men det borde ju gå att spela bingo gratis också för det vore ju konstigt annars tycker jag. Men jag har många vänner som tycker att det är väldigt roligt att spela bingo på nätet och de spelar med riktiga pengar och det tycker jag verkar vara lite riskabelt och det troliga är ju att man förlorar alla sina pengar såklart. Jag förstår inte hur folk kan lägga pengar på att spela och köpa lottor för det är ju så himla liten chans att man ska vinna och folk verkar inte förstå att det är ungefär lika stor chans att man ska hitta en miljon på gatan som det är att få alla rätt när man spelar på hästarna.

Om jag anlitade en webbyrå i dagsläget skulle det otvivelaktigt bli Produktion203 som man hittar på www.produktion203.se. En god vän till mig har nämligen tipsat mig om dem och hon är något av ett orakel i sådana här sammanhang. Helt allvarligt, hon har aldrig någonsin fel i frågor av den här typen. Jag skulle också vilja vara så där säker på allting, alltid ha rätt liksom. Det vore trevligt. Så ligger det inte till nu. Snarare är det så att jag ofta har fel. Det finns flera exempel på den saken. Jag vill helst inte ta upp några konkreta, och verkligen inte färska, sådana eftersom de både är pinsamt för min del och ännu ganska jobbigt att tala om i många fall. Jag har många hemska minnen av den arten som jag inte vill återuppleva igen. Nu är det naturligtvis ingen mening med att gråta över spilld mjölk som det heter. Fast ibland är det förstås svårt att låta bli.

Jag har rensat mina lådor nu och jag hittade en himla massa profilprodukter som jag har samlat på mig genom åren och det är alltid lika nostalgisk att hitta gamla saker som man inte har sett på länge. Jag håller på att storstädar hela min lägenhet och allt onödigt som jag inte behöver ska kastas eller slängas för jag behöver få lite mer plats här hemma och se n vill jag få lite bättre ordning på saker och ting också och det är ju svårt när man har hela lågenheten full av grejer. Jag skulle vilja hitta kläder som jag behöver i min garderob till exempel men det är helt omöjligt att hitta ett visst klädesplagg i min garderob, det är som att hitta en nål i en höstack känns det som. Mitt nästa projekt ska bli att ensa garderoben och det är ingenting som jag ser fram emot direkt.

Jag har länge haft en känsla av att det är svårare att få bra jobb i Stockholm jämfört med övriga landet. Då menar jag alltså bra arbeten och inte vikariat på lågbetalda genomgångjobb som främst är avsedda för ungdomar och studenter. Men på senare tid har jag kommit att ifrågasätta det antagandet allt mer. Visst är det hårdare konkurrens om alla jobb i landets folkrikaste stad, den saken råder det inget tvivel om. Men det finns också betydligt fler jobb att tillgå här. Kanske är det lite hugget som stucket i huvudstaden jämfört med främst mellanstora orter i andra delar av landet. Det måste självklart utannonseras avsevärt färre jobb i exempelvis Sundsvall en genomsnittlig månad. Sannolikt är lönerna i regel något lägre där också. Fast man slipper ju också tävla med så många konkurrenter hela tiden vilket kanske är skönt för de som inte orkar hålla så högt tempo hela tiden. Jag antar det.

Jag har fått ett irriterande åderbråck på ena benet. Det stör mig något oerhört. Nu gillar jag visserligen det mesta, men åderbråck är jag inget större fan av förklarliga skäl. Speciellt inte om de sitter på mig själv. De ska väck, bort som den där dronten. Helst idag. Men det går såklart inte. Jag har läst någonstans att en plastikkirurg kan ta bort sådana bråck som de jag har ganska enkelt. Fast jag är lite osäker på om jag vill lägga en massa pengar på en sådan sak trots allt. Det är inte som att de sitter i ansiktet, då hade jag inte tvekat en sekund att ta bort otygen. Jag har också byxor för det mesta så det är få som verkligen ser det här missprydande sakerna. Äh, jag kan inte bestämma mig. Det är min andra förbannelse, ett visst mått av obeslutsamhet. Jag får väl fundera på saken ett tag till antar jag.

Ibland undrar jag hur mycket vi egentligen påverkas av populär kultur särskilt teveserier och film. För inte så länge sedan var jag på ett bröllop där två gamla vänner gifte sig. Det var hur fint och romantiskt som helst men jag kunde inte undgå att lägga märke till (och störa mig en aning) på en sak. I kyrkan så hade lyckliga tu nämligen bestämt sig att köra på den där amerikanska filmprylen där brudgummen står och väntar framme vid altaret och bruden kommer skridande längs altargången ledd av sin pappa som sedan lämnar över bruden till den nye mannen i hennes liv. Jag ska inte vara gnällig här men det finns flera fel med det där. Till att börja med att börja med så är det inte en svensk tradition, alla som gör det där gör det just för att det har sett så många amerikanska romantiska komedifilmer. Sedan kan jag tycka att hela prylen med att pappa lämnar över kvinnan till den nye mannen är lite fel. Som om hon inte fick bestämma det själv. Fast jag ska inte döma andra. Jag är också ytterst påverkad av amerikansk filmkultur. Just går jag till exempel hela tiden omkring och tänker på hur det skulle kännas att återuppliva någon med defibrillator. Jag svårt att tänka på något annat faktiskt.